Karleken ar blind... ELLER?!
Jag ar just hemkommen fran jobbet. Lugn, men trevlig kvall :) Stannade kvar nagon timma efter jobbet och snackade lite skit med ett par arbetskollegor. Vi nuddade bla allvarliga amnen som familj -- min slutsats ar: blod ar inte alltid tjockare an vatten. Familj ser bra ut pa familjefotot som ar inramat snyggt och star ovanfor brasan. Annars ar det ganska sa skont att fa "skraddarsy" sin egna familj, med vanner och andra som har en stor roll i ens vardagliga liv och som tar stor plats i hjartat, trots det att man inte delar samma DNA. Med det skrivet, alskar jag min familj valdigt mycket.
Bild tagen tillsammans med lillebror och storasyster sommaren 2009. Jag mar nog aldrig sa bra, eller skrattar sa mycket som nar jag hanger med syskonen ♥
Hojden av lyx ar glass i solen med lilla- och storasyster :)
Men sedan har jag aven min basta van Sofia som jag raknar som min syster, alla kategorier, aven fast vi inte delar samma blod ar hon i hogsta grad en stor del av mitt hjarta och en del av min familj ♥
Bild tagen i Lake Tahoe, Nevada, CA 2012.
Sedan nuddade vi vid mindre allvarliga amnen som dejting. Vilka forum ar bast att traffa nagon pa? Ute pa krogen? Pass pa den om man nu soker nagonting seriost. Van till en van? Blir ju jakligt jobbigt om dejten gar at skogen. Da far den gemensamma vannen ta en kanga + att jag kan kanna om nagon ska "para" ihop mig med nagon annan ar det for att dom ocksa har en "singelvan" JAHA MEN BARA for att han ar singel och lika desperat over att traffa nagon betyder inte det att vi passar bra ihop. Blinddate? Nja... Da tar man risken att det kan sluta med att man sitter med en Hasse 40 ar gammal som har axellangt, svart har, jobbar som bilmekaniker och lyssnar pa Guns N'Roses. Det vi har gemensamt? Langtan efter karleken. Det behovs mer. Och sist, men inte minst: Natdejting. Det har ju blivit varsta grejen. Forut nar jag horde att nagon traffat sin respektive via natet blev jag chockad, inte langre. Det ar ganska vanligt. Och det verkar vara ett ganska lyckat koncept. Det kanske man ska testa? Men hur fasiken beskriver man sig sjalv pa sin profilsida utan att lata for sjalvgod? For man vill ju skriva allt det positiva om sig sjalv och inte typ "pratar du med mig innan 8 pa morgonen riskerar du att fa en blick som kan doda och slicka aldrig pa min glassstrut for da kommer jag slanga hela och vara som ett surt barn dom 2 narmsta minutrarna"... och sa vill man ju vara lite originell och inte hamna i den trotta "jag gillar mysiga hemmakvallar och langa strandpromenader..." kategorin. Svart det dar.
En av mina kollegor hade i alla fall testat natdejting och skulle aldrig gora om det sa han. Tjejen som klev av taget vagde tydligen cirkus 100 pannor mer an vad som framgick av hennes bilder. MEN, hennes hjarta kanske var lika stort invande jag da, och det gick han miste om bara for att han lat hennes storlek komma i vagen for karleken. For karleken finner du i godheten av nagons hjarta, inte i godheten av deras fysik. Sedan ar attraktionen givetvis en avgorande faktor, men nagon kan vaxa i ens blick nar man borjat fa kanslor for dom. Sa var det med mitt ex, forsta gangen vi traffades kande jag mig inte alls attraherad av honom. Han var inte min "typ". Efter det att jag borjat fa kanslor for honom, sag han ut som en grekisk gud i mina ogon, dvs alldeles, alldeles perfekt.
Ater till min kollegas natdejt-upplevelse: efter lite tvekan om han skulle ga fram till henne pa tagstationen eller inte bestamde han sig for att gora det. Dom gick ut och tog nagra glas och kvallen fick sig ett lyckligt slut trots allt! For alkoholen gor dig blind, ÅJ jag menar givetvis att karleken ar blind... /d
Typ det har soker jag. Kan man verkligen finna det via natet eller via bekanta? Nja, tveksam. Men jag kanske ska ge match.com en chans, jag menar det ar i alla fall en CHANS!
Kommentarer
Trackback
